Elins tuffa blågg

Hej Sverige!

Ja, då var man hemma igen i lilla, kalla, trånga, svåra Häggvik. Kom hem onsdagsmorgon och har inte riktigt återhämtat mig från flygresan och tidsändringen riktigt. Sov i 14 timmar sammanlagt när jag kom hem! När jag skulle gå ut och handla så kände jag bara en stor tomhet. Kände att allting här var dåligt jämfört med Malaysia och Thailand. Kallt väder, tråkiga sura människor, dyr mat… och mest av allt saknar jag Emil såklart.

Men nu ska jag ta tag i bloggen igen, här kommer bildspel både från veckan på Koh Lipe och de sista dagarna i Kuala Lumpur.

Vår vecka på Koh Lipe var totalt superskön och oförglömlig. Vi VAR i paradiset. Kritvit strand, kristallklart vatten, inga bilar, inga påträngande försäljare, billig god mat, grymma chillbarer. För att inte tala om vår underbara bungalow som vi hyrde av en skön schweizare och hans thailändska tjej som tillsammans hade ett supermysigt café och bungalows för uthyrning. Precis på stranden! Snacka om skön känsla att inte ens behöva ha med sig väska o massa grejer ner för att bada. Det var bara att gå ner o hoppa i!

Sen var ju ön själv en riktig pärla alltså! Så liten att man kunde gå runt den och se alla stränderna och byn med lokalbefolkningen på en knapp timme! Det fanns EN gata som gick över ön med affärer och restauranger. Hur mysigt och avslappnat som helst. Varför har inte folk det så överallt kan man undra!

För att plocka ut åtminstone en minnesvärd upplevelse från Koh Lipe kan jag berätta historien om min älskade kamera. Vi gick längs med “shopping”-gatan en dag och eftersom vi är vana vid att någon av oss alltid har min kamera i handen eller väskan så frågade jag emil helt lugnt efter min kamera. När vi insåg att han inte hade den och vi febrilt hade letat igenom väskor och fickor fick jag PANIK. Min nya fina bästaste kamera!! Det bara snurrade i huvudet på mig, försökte komma på var jag hade den sist. Emil var lugn (utåt sett iallafall) och försökte resonera fram vart den kunde vara. Jag sprang tillbaka längs gatan och frågade i varenda butik vi varit inne i. Alla var så hjälpsamma och engagerade sig i letandet, men nej. Den fanns ingenstans! Jag var helt övertygad om att någon hade tjuvat den. När jag till slut letade en sista gång i den butiken som låg längst bort på gatan så bara låg den där. Uppe på en hylla insmältande i färgglada tyger. “Eeemil! Jag har hittat den!!!” skrek jag till emil på andra sidan gatan, haha. Detta är en glädjens dag, sa jag till mig själv. Haha!

Dagarna gick snabbt på Koh Lipe, det var dags att åka hem till KL igen. Efter den lyxiga bussfärden över natten hittade vi ett trevligt guesthouse som vi kunde bo på de två sista nätterna.

Det var inga som helst problem att fylla de knappt tre dagarna vi hade kvar tillsammans. Vi gick på bio, shoppade, kramades, åkte upp i KL Tower och besökte det välkända hinduiska Batu Caves. Helt plötsligt var det tisdagkväll och dags för hemfärd…

Topp 5 - jobbiga grejer:
1. Speedboatfärden mellan Langkawi och Koh Lipe. FRUKTANSVÄRD!
2. När jag tappade bort min kamera…
3. Provsmakningen av Durian - malaysias nationalfrukt som skulle vara en delikatess…yeah right. ASÄCKLIGT!!
4. Min brända kropp på Langkawi!
5. Min diarré de tre sista dagarna på Koh Lipe…

Topp 5 - underbara grejer:
1. När jag hittade min kamera!
2. Alla söta katter och hundar som kom och sov på våra verandor hela tiden.
3. När vi åkte upp med linbanan på Langkawi. oförglömligt!
4. Vattenmelonsjuice
5. Emil